Insändare: Det är dags att tro på framtiden!

Under 2013 var det allt för sällan vi möttes av några trevliga rubriker i nyhetspressen. Rubriker om varslande företag, dåliga ekonomiska tider och sparåtgärder dominerar i nyhetsflödet. Bl.a. statligt ägda Itella hotar med stora uppsägningar, 1200 jobb är hotade. Vi ställer oss alla frågan; Vart är landet på väg? Vi kan inte längre bara se på hur landet och den nordiska välfärdsmodellen monteras ner i ivern att spara oss ur den pågående lågkonjunkturen. Speciellt oroande är nedskärningarna inom dagvård och utbildning.

Många studier har visat att de så kallade "lama-barnen", födda i slutet av 80-talet, idag mår psykiskt sämre än tidigare generationer, på grund av de nedskärningar och sparåtgärder som gjordes under 90-talet. Nu hotas vi av en liknande situation, om inte värre. Det kan inte accepteras, vi får inte spara ihjäl de ungas framtid.

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman ansåg att Finlands största problem inte är skuldsättning och att den ekonomiska åtstramningen har varit för hård. Vi delar hans tankar och kräver att Finland ändrar kurs. Alla dessa nedskärningar och sparpaket har inte hämtat de utlovade förbättringarna, tvärt om sjunker vi bara djupare ner i lågkonjunkturens mörker. Det är dags att göra som Danmark gjorde på 90-talet under Poul Nyrup Rasmussens ledning. Vi måste investera oss ur lågkonjunkturen!

Vi förespråkar bl.a. infrastrukturella satsningar. Det är nu staten och kommunerna borde bygga och förbättra vägar, broar och bygga ut kollektivtrafiken. Finns den politiska viljan kan vi se till att satsningarna genomförs av inhemsk och lokal arbetskraft.

Medborgarorganisationen Oxfam har presenterat hårresande fakta i en färsk rapport. Den förmögenhet de 85 rikaste personerna i världen förvaltar, motsvarar den sammanlagda förmögenheten hos 3,5miljarder av världens fattigaste. Därtill slår rapporten fast att trenden är tydlig, de rikare blir rikare, medan de fattiga förblir fattiga.

Ett ojämlikt samhälle gynnar ingen, de största framgångarna och den bästa samhällsutvecklingen uppnår vi i jämlika samhällen, där det ekonomiska gapet är smalt. En liten elit som roffar åt sig allt gynnar ingen, inte ens eliten själva.

Docent Thomas Wallgren har i sina debattinlägg klargjort att Finlands ekonomiska problem inte har att göra med en för stor offentlig sektor. Problemet är skattesmitarna som flyr sitt ansvar och gör det allt svårare att finansiera vårt välfärdssystem. Europeiska unionen bör ta krafttag mot skattesmitandet.

Finlands väg mot framtiden bör gå genom ökade investeringar, visioner och framtidstro. Inbesparingar behövs, men Finland sparar inte långsiktigt och solidariskt genom att köra vård och utbildning i botten. Detta land har genomlevt tider av svält, krig och förtryck. Borde vi inte då kunna hitta lite omtalad finsk sisu för att klara oss genom denna prövning också?

Högre sysselsättning och ekonomisk tillväxt hägrar vid tunnelns slut, bara vi vågar tro på oss själva. För sist och slutligen: vem vill investera i ett land som inte vågar satsa på sig själv?

Erica Helin, ordförande Ekenäs Socialdemokrater
Jacob Storbjörk, ordförande Unga Socialdemokrater
Anette Karlsson, ordförande Socialdemokratiska Studerande - SONK rf
Kai Alajoki, Presidiemedlem i Ungdomens Nordiska Råd (S)